Militärdomstol

Begreppet militärdomstol är nog inte så bekant för de flesta svenskar då vi inte längre använder oss av dessa i Sverige. Det benämns ibland även som ståndrätt eller krigsrätt och syftet med en militärdomstol är att döma krigsmän i både krigstid och fredstid enligt de krigslagar som finns i landet.

I Sverige förekommer som sagt inte längre militärdomstolar men i andra länder, som USA, är de fortfarande i bruk. I USA kallas militärdomstolen för Uniform Code of Military Justice och skiljer sig från det civila rättsväsendet på så sätt att det inte finns någon åtalsjury eller åklagare. Istället sammankallar ett ansvarigt befäl till krigsrätt.

Militärdomstolen i USA

I USA är det framförallt ansvariga befäl som har befogenhet att sammankalla till en av de tre formerna av krigsrätt. Även några civila befattningshavare, som bland annat presidenten och försvarsministern, har rätt att göra det. De tre former av krigsrätt som landet har är summary courts-martial, special courts-martial och general courts-martial.

En general courts-martial motsvarar en rättegång i civil domstol och det är endast här som dödsstraff kan utdömas. Innan denna dom kan verkställas måste den godkännas av presidenten. Landet har även en appellationsdomstol som är till för de väpnade styrkorna. Där arbetar civila domare och dessa blir, precis som federala domare, utnämnda av presidenten.

Så fungerade militärdomstolen i Sverige

Krigsrätten avskaffades i Sverige redan 1949. Den lägsta krigsdomstolen innehöll en auditör och fyra till fem militära ledamöter. Vanligtvis var det en major eller överstelöjtnant som sammansatte krigsrätt, såvida det inte gällde en kapten eller någon annan med högre position, tillsammans med två ryttmästare eller kaptener, en löjtnant och givetvis auditören.

De olika truppslagen inom den svenska militären hade olika slags krigsrätter där man dömde krigsmän enligt svenska krigslagar. Regementen och kårer hade till exempel en regementeskrigsrätt där rätten förordnades av regementschefen, medan marinens stationer hade stationskrigsrätter där stationens militärchef var den som utfärdade förordnande. Det fanns även en garnisonskrigsrätt och en fältkrigsrätt.